Det är fan inte rättvist. Men vad är det då?

ska jag sluta vara så självisk o säga åt han o glömma mig. Även fast jag inte vill men att det vore lättast för han... var ju det som var tanken från början, att sluta tänka på mig..

ska jag sluta sätta mina klänslor först? I det här fallet så kanske jag borde det.. men vet inte om jag är redo att släppa han.. inte än. Helst aldrig men vad kan jag göra.. 

fan va svårt allt ska vara då!